Gårdagens bravader.

Höjdpunkten igår var planerat att vara besöket hos tandläkaren. Men ack så fel jag hade. På kvällen, efter ett spontanbesök hos mammsen o pappsen, bestämde jag mig för att se Iron Man men halvvägs in i filmen började min mage göra så otroligt ont. Hade jag kunnat välja bort att andas hade jag gjort det för det va så hemskt! När smärtan inte visat minsta tecken på att ge med sig efter ca 30 min utan eskalerade så ringde jag först till Varbergs akutmottagning för o kolla om det va ok att jag kom och sedan till E för o fråga om han kunde köra mig dit. Han kom direkt som den pärla han är. Kan säga att det va bland de längsta bilturerna i mitt liv.
Väl framme fick jag halta in och efter bara några minuter hämtade en sjuksköterska mig och hon började ta blodprover och EKG. Sedan var det bara att vänta på doktorn. Jag trodde att det skulle bli som i Halmstad, man får vänta mellan 4-8 timmar innan man ser skymten av en doktor men icke. Han kom väldigt snabbt och sa att det med största sannolikhet är ett gallstensanfall och vi pratade lite historik. Jag berättade att jag varit med om samma smärta innan, åkte till Halmstad akutmottagning, fick vänta från ca 14.00-20.00 innan de bestämde sig för att lägga in mig. De kollade inte vad jag visste gallan utan de la in mig på observation, utan något som helst bedövningsmedel utom panodil. De tyckte jag sov bra den natten. Jag tyckte jag inte sov alls. Denna doktorn tyckte det va mäkta konstigt att de inte kollade gallan eftersom jag är gbopererad. Han berättade även att på detta sjukhuset så ger man smärtstillande när det behövs och jag skulle få det asap, en spruta i rumpan och om inte det hjälper skulle jag få en morfinspruta och bli inlagd för observation (skulle inte den sprutan funka skulle det bli op). Det kom in en sjuksköterska, spritade ena skinkan och tog satts. Kan säga att det gjorde väldigt ont (Spriten hade icke torkat och efter torkade hon igen) men efter ca 10 min märkte jag att jag kunde andas igen och det va ljuvligt. Jag kunde även slappna av i kroppen och med det slutade jag även att darra (låg o darrade som ett asplöv hela tiden). Doktorn kom in, berättade att han skriver ut medicin jag ska ta om detta sker igen (såklart suppar. Det sjukhuset verkar gilla rumpor) och att det troligtvis skett pga snabb viktnedgång. Sedan fick jag åka hem. Jag kunde inte sitta riktigt upprätt i bilen men vad gjorde det, jag kunde andas o slappna av.
Vi va hemma hos E vid ca 2-2.30 på natten och han stupade i säng. Men innan han somnade hann han undra vad jag hade på magen. Alla små klistermärkena efter EKGn satt kvar och lyste i mörkret. Jag drog av dem o sen somnade jag bums.
Idag mår jag rätt ok. Känner lite ibland men doktorn sa att det är fullt normalt att jag kommer känna av det i några dagar.

Bakade några muffins till E som tack för att han ställde upp. Har även hjälpt honom rita en liten ritning på verandan vi ska bygga i sommar. Detta kommer han hitta när han kommer hem och jag hoppas han blir glad.

(Det är chokladmuffins med en liten röra på grädde, mörk choklad, sirap, vaniljpulver, lite ljus choklad och jordgubbar toppat med en klick grädde och hackad choklad. )

(Här är de läskiga klistermärkena som självklart skulle fastna i vartenda litet hårstrå jag har på bröstkorgen och magen)

(Ungefär såhär är min dröm om att verandan ska se ut. Väggfärgen stämmer nästan med den som är på huset och kryssen har vi redan planerat. Tror det kommer bli bra när det är klart)

Tjing!