Det hela började med att jag ringde csn för att fråga vad det va de menade med ett brev de skickat till mig. Fick då förklarat att jag hade lite kvar att betala på mitt lån till dem som måste vara betalt innan jag börjar studera och att jag måste skriva ett personligt brev och skicka in intyg på varför jag inte klarade av en kurs hösten 04. Jag saknar nämligen 50 poäng för att få studielån.
Jag minns den hösten. Det va en väldigt jobbig period för min familj. Min storebrors äldsta dotter mådde fruktansvärt dåligt psykiskt medan hans yngsta mådde fruktansvärt dåligt fysiskt. Det var en period som jag och min familj var rädda att det inte skulle ordna sig. Det väcker en massa jobbiga och dåliga minnen. Och detta måste jag rota i och tyvärr påminna min storebror om. Vilket jag inte tycker är roligt. Snäll som han är så hjälper han mig ändå.
Jag har betalat in summan så nu återstår det bara att samla papper. Hittade på hallandspostens hemsida den artikel som min äldsta brorsdotter skrev och sen har jag även pratat med en förvaltning om intyg. De förstod mitt problem med csn och sa att de ska göra allt i sin makt. De va riktigt trevliga. Så det går framåt men sakta. Får jag bara tag i tillräckligt med papper tycker jag inte de kan neka mig. Men det är ju som sagt vad jag tycker. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag har en reservplan men jag vill verkligen plugga. Särskilt nu när jag kommit in på alla kurser o de tom ringde i morse från kompetenscentrum för de vill träffa mig o prata om vad för hjälpmedel jag kan behöva. Jag har ju lässvårigheter. Hon va otroligt trevlig där och väldigt mån om att vi ska komma fram till den bästa lösningen för just mig som gör det lättare att studera.
Jaja. Just nu kan jag inte göra mycket annat än att vänta och fila på mitt personliga brev. Känner att jag är lite för känslosam just nu för att få ihop något bra men det kanske blir ett bra första utkast. Kommer skriva om det en massa innan jag skickar det.
Jag ska klara detta. Detta är bara en liten "bump in the road".
Tjing
Life is a choice- as is how
you handle the pitfalls
along its bumpy road.
Julie Donner Andersen
från "What my windowed
husband has taught me."
