onsdag 22 augusti 2012

För en vecka sen..

.. opererades jag. Tänk att det gått så fort! I skrivandets stund gick jag med sängen ner till kirurgmottagningen med instrumenten kämpandes lite yr i huvudet med att försöka hålla samma takt med sjuksköterskan som gick före. 
När jag kom ner mötte jag kirurgen, igen, o fick min droppåse i ena handen o kudden i den andra. Vi gick in i operationssalen o jag kunde inte låta bli att fnittra av nervositet. Där fanns det massor med folk som alla tittade vänligt på mig. Jag la mig på bordet om hade formen av en pepparkaksgubbe. Fötterna skulle vara så långt ner det gick. De fick ställa in armplattorna o sen band de fast mig om ben o armar. Jag va så nervös o sa att jag va det. En snäll kvinna sa att det behöver jag inte vara. Det kommer gå så fort. Hon satte en mask över näsa och mun och bad mig andas normalt. Samtidigt var det någon annan som gav mig spruta i vänster arm och jag kände hur hela kroppen domnade. Lite som när ett ben somnar, fast inte det där stickiga som blir sen. Det sista jag sa va "Det här är riktigt läskigt". 

Jag vaknade upp när jag rullades till uppvaket storgråtandes. Jag va så ledsen för jag hade drömt om mitt teatergäng som jag varit så tajt med i några månader. Jag ville ha armarna över huvudet för jag tyckte att jag hade svårt att andas men det fick jag inte.
Väl framme på uppvaket började jag förstå saker och ting igen. Jag började känna smärtan och började må otroligt illa. De gav mig mediciner i droppet o de gav mig näsdroppar, va helt täppt efter all gråt. Sen skulle jag dricka en klunk vatten och sätta mig på en stol. Det är allt jag vet. Sen vet jag att jag fick gå till mitt rum och shit va glad jag va över att jag hade eget rum! Jag ville inte riktigt vakna och hade otroligt ont och mådde otroligt illa. Då, dessa timmar, kan jag ärligt säga att jag ångrade mig. Pga smärta och illamående. Jag visste att det skulle göra ont. Men illamåendet blev droppen och jag blev inte av med det hur mycke mediciner de än gav.

Eftermiddagen och kvällen blev en pärs. De tvingade upp mig att gå en gång i timmen. Jag sov hela tiden så en sjuksyster fick gå bredvid mig. Jag sov nästan ståendes! Sen det här med vattnet. Jag fick i mig nu när jag ser på pappret typ en sjättedel av vad jag skulle. Men jag sov så jag kunde inte dricka. Jag sov o gick på toaletten. 

Folk försökte ringa. Tom Elsa ringde en gång. Vet inte va vi sa men som tur e är hon så liten o kan inte reta mig för det. Lars ringde med minns jag men likadant där. Efter det klickade jag bara bort folk. 
Framåt tio på kvällen kunde jag äntligen föra en konversation och vara tillräckligt vaken så jag kunde ringa hem. Sen sov jag igen tills det va dags att hulka. Det går inte att spy men hulka och spotta går galant Dock är man så avdomnad i magen att det bara e o gå på toaletten o kissa samtidigt. Går inte att hålla tätt.

På natten gav de mig mer dropp pga att jag druckit så lite och de tog tempen. Två gånger visade den 34 o någonting. Jag va även vit som ett lakan så de blev lite oroliga o sprang en massa hos mig hela natten. På morgonen va tempen uppe i 37. Men det jobbiga slutade inte där. Jag fick otroligt ont i magen när jag drack och medicinen mot illamåendet höll bara i nån timme. Jag fick medicinen ömsom i droppet o ömsom i tablettform. Lagom kul att ta tabletter när man mår illa. 

Frukosten fick jag inte ner mer än några skedar men i halvliggande läge fick jag ner jouicen blandad med vatten. De andra satt i dagrummet o käkade på. Sen blev det lunch. En otroligt god soppa men likadant. Fick jätteont. Nu började doktorn prata om att jag kanske skulle stanna en natt till. Det ville jag icke! Jag ville hem o gömma mig under täcket. Jag tvingade i mig ca 5 dc vätska o fick åka hem, något senare än de andra men det gjorde inte så mycke för två goa tjejjer fanns kvar på avdelningen. 

Nu, en vecka senare, kan jag inte säga att jag ångrar det. Kan fortfarande inte säga att jag är glad över den men kanske om en vecka igen. 
Jag har gått ner ca 6 kilo på en vecka. Jag kan nu sova på nätterna. Jag mår inte illa längre och har inte alltför ont. 

Här kommer bild före flyt och operation. Vågar mig på att lägga upp dem. Jag står i bikini. 





















De gamla är till vänster och de nya till höger. Ni ser även plåstrena o ja, det e hela fem st. Lagom kul NOT!

Nu ska jag hem till mammsen o pappsen för o laga kräftsoppa. 

Tjing

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar