Ni som känner mig väl vet att jag älskar att läsa o slukar allt i min väg. Utom deckare o skräckisar. Fast har läst några deckare o en skräckis. Men ivarjefall. Jag läser nu en bok som berör mig o det grövsta och jag kan inte tro att något sådant här kan hända i världen men det gör det.
Boken heter "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini. Den kom till mig av en slump. I somras köpte jag en låda med pysselsaker av en gravid kvinna. Hon hade medan hon väntade på att jag skulle hämta den packat ner en massa småtjaffs. Bla 7-8 st pocketböcker. Nu för några dagar sen när jag läst färdigt en bok och inte visste vilken jag skulle läsa kom jag på att jag hade dessa pocketböckerna någonstans. Jag hittade dem och plockade upp denna boken som jag nu nästan har sträckläst. Och det är en hemsk bok. Fruktansvärt hemsk. Tänkte skriva av lite från den.
Utspelar sig 1996 i Kabul Afghanistan.
"Budskapet fanns också tryckt på flygblad som vräktes ut på gatorna.Mariam
hittade ett på gården.
Vårt watan heter från och med nu Islamiska emiratet Afghanistan.
Här följer de lagar som vi ämnar tillämpa och som du ska lyda:
Alla medborgare måste be fem gånger om dagen. Den som under
bönetid blir ertappad med att göra något annat kommer att pryglas.
Alla män måste låta skägget växa. Korrekt längd är minst en knytnäve
nedanför hakan. Den som inte fogar sig i detta kommer att pryglas.
Alla pojkar måste bära turban. Från första till sjätte klass ska alla
pojkar ha svart turban, i högre klasser ska de ha vit. Alla pojkar måste
bära islamska kläder. Skjortor måste knäppas upp i halsen.
Det är förbjudet att sjunga.
Det är förbjudet att dansa.
Det är förbjudet att spela kort och schack.
Det är förbjudet att ägna sig åt hasardspel och att flyga drake.
Det är förbjudet att skriva böcker, titta på film och måla bilder.
Innehav av undulat bestraffas med prygel. Fåglarna kommer att
dödas.
Den som stjäl kommer att få handen avhuggen vid handleden. Om man
stjäl ytterligare en gång kapas foten av.
Icke-muslimer Får inte utöva utöva sin religion på platser där muslimer
kan se dem. Den som ertappas med detta kommer att bestraffas med prygel
och fängelse. Om en icke-muslim ertappas med att försöka omvända en
muslim till son religion blir straffet döden.
Lystring alla kvinnor:
Kvinnor bör hålla sig hemma dygnet runt. Det passar sig inte för kvinnor
att ströva runt på gatorna utan mål. Om en kvinna trots allt går ut måste hon
åtföljas av en mahram, en manlig släkting. Den kvinna som ertappas ensam
utanför hemmet kommer att pryglas och skickas hem.
Kvinnor får under inga omständigheter visa sina ansikten. Utomhus
måste alla kvinnor bära burqa. Straffet för att inte göra det är kraftig prygel.
Det är förbjudet att använda smink.
Det är förbjudet att använda smycken.
Det är förbjudet att använda utmanande kläder.
Kvinnor får bara yttra sig om de blir tilltalade.
Kvinnor får inte ta ögonkontakt med män.
Kvinnor får inte skratta så att andra hör det. Straffet för att skratta på
offentlig plats är prygel.
Det är förbjudet attt måla naglarna. Straffet för att göra det är att få
ett finger avkapat.
Flickor får inte gå i skolan. Alla flickskolor ska omedelbart stängas.
Det är förbjudet för kvinnor att arbeta.
Kvinnor som befinns skyldiga till otrohet kommer att stenas.
Lyssna. Lyssna noga. Lyd. Allah-u-akbar.
Rashid stängde av radion. De satt på vardagsrummsgolvet och åt middag. Mindre än
en vecka hade gått sen de såg Najibollahs lik dingla i repen."
Det är helt sjukt. Och det värsta är, det är säkert sant. Mannen som har skrivit boken kommer från Kabul. Det gör mig rädd. 1996 så var jag 12 år gammal. Gick i sexan på Plönninge gymnasium och fikade varje fredag i skolan. Spelade softboll på rasterna och byggde kojor i skogen.
"Tariq berättade att han hade delat cell med en man som haft en kusin som blivit
offentligt pryglad för att han målade flamingor. Han, kusinen, var tydligen tokig i
flamingor.
>Hela skissblock<, sa Tariq >Dussintals oljemålningar också. Flamingor som vadade
i laguner, stod och solade sig i sumpmarker. Som flög rakt in i solnedgångar också, är
jag rädd.
>Flamingor<, sa Laila.
- - - -
>Ja, jag säger då det<, sa han. >Flamingor.
När talibanerna hade hittat tavlorna, fortsatte Tariq, hade de ogillat fåglarnas långa,
nakna ben. De hade bundit kusinens fötter och piskat hans fotsulor blodiga, och
därefter hade de gett honom ett ultimatum: antingen fick han förstöra tavlorna eller så
fick han göra flamingorna anständiga. Så kusinen tog sin pensel och målade dit byxor
på varenda flamingo.
>Så nu finns det alltså islamiska flamingor<, sa Tariq."
Det är lite kul o läsa att mitt i rådande krig, lemlästning och dödande så får han in lite humor. Lite sådär bitter-söt men ändå. Älskar boken. Den är så underbart hemsk på ett verkligt sätt. Den får en att verkligen öppna ögonen på ett sätt jag inte trodde va möjligt. Allt man ser på tv o filmer osv gör att man får något slags skydd. Man tar det inte till sig. Men att läsa det såhär brutalt på svart och vitt skrivet av en man som är uppväxt under den här tiden och verkligen vet hur det gick till är gripande. Han skriver på ett sätt där han inte behöver förklara alla små hemska detaljer om hur blodet sprutar ut en kropp. Man förstår det ändå.
Och jag kommer på mig själv hela tiden med att tro att det är en fiction om medeltiden och måste därför påminna mig att detta har hänt på riktigt. Jag vet inte om de här människorna har levt men det är fullt möjligt att det här hände många människor. Delar av det åtminstonne. Och det gör ont. Det ska inte vara så. Och att vi i andra länder tillåter det är hemskt.
Fy Farao!
Tjing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar